Blott två...

Nu är det bara två ynka uppstigningar kvar till semestern!

På lördag, då är det sovmorgon, ja jädrar i min växellåda vad det ska bli sovmorgon.

Å förresten...

Till er som idag missade Sommar i P1 med Pär Johansson från Glada Hudik-teatern, har jag bara en sak att säga:
Pilutta er! :-)
(eller gör om-gör rätt, lyssna på Poddradion)

Apselut!

Pillerill och jag gick med Skogsknyttekollega M med son på Madicken i Karlshamn. Trevligt har vi haft det ikväll. Apselut.

Jag säger som Kalle Moraeus

Underbart!
Vilken helg... Helt perfekt. En av de bästa midsommarhelger jag nånsin haft.
En social helg med släkt och vänner och familj, men som även rymde tid hemma med familjen i lugn och ro.
När vi gick och la oss på midsommarafton sa Skruttafis om sin dag:
-Jag har haft asroligt mamma. Jag har haft så roligt att det ryker ur mina öron.

Jag kan inte annat än hålla med henne. Jag har haft så skoj i helgen att det står två rökpelare var sida skallen.

Hur har ni haft det?

Ringdans

Hörni ni, farmor och farfar, vet ni vad?

Om två dagar är det midsommar och då blir det fest, det lovar jag.

Då ska vi göra som du gjorde på bilden, farfar. Vi ska också kolla in nya släktingar. Först så där lite avvaktande kanske, men sen blir det nog lite bus och gos. Bus med de stora barnen, gos med de minsta bebisarna.

För vi har ynglat av oss ser ni. Det där går ju liksom i perioder, i cykler.

Ni hade er period på 40-talet, när ni fick pappa, faster S och faster G. Bra jobbat!

De tre i sin tur tog vid på 70-talet och fick oss kusiner: Flicka L, Flicka A-M, Flicka N, Flickorna M&M, Pojke P och till sist Flicka A. Många flickor blev det på 70-talet, man kan nästan tro att man lärt sig hålla till vänster eller nåt.

Nu på 00-talet, nu har det varit våran tur. Vi kusiner har sen 2001 lyckats få minst ett barn om året, med en klar topp 2006, när det inte kom mindre än 4 kusinbarn. Vi verkar sikta åtminstone lite mer i mitten för det blev 8 flickor och 5 pojkar på de här åren.

Vi börjar bli många, ser ni, farmor och farfar? Vi kommer vara ett stort gäng som träffas och firar midsommar ihop, för första gången. Visst är det häftigt? Utan er hade det inte varit möjligt. Vi tackar och bockar och lovar att dansa för er i övermorgon. En ringdans till er ära.

Schyssta moves

När Pillerill var 2 ungefär gick Skruttafis på danslektioner. Läraren brukade stajla lite innan lektionen. En gång gjorde hon lite schyssta breakdance-moves och en gång, absolut bara en endaste gång ställde hon sig på halsen. I Pillerills lilla hårddisk ristades en minnesfil och sen dess bjuder han oss på sitt schyssta favoritmove lite då och då.

Här på Skaras Sommarland 2009, nånstans mellan Slänggungorna och Gruvbanan.

Lite för mycket

Är det bara jag som:
1. Tittade lite för mycket på ett visst bröllop igår, så att resten av dagens göromål blev lidande?
2. Som drack lite för mycket rödvin igår, då att skallen idag blev lidande?
3. Proppade i sig lite för mycket godsaker igår, så att badsäsongen i år blev lidande?

Är det bara jag? Misstänkte väl det... :)

(men det var trevligt!)

Jag är stor nu, nästan...

Pillerill är en stor kille nu, tycker han. Han behöver inte sova middag längre. Nejdå, det funkar ju finfint med att däcka i soffan när man kommer hem från dagis istället. Sen vaknar han till igen vid niosnåret och då är det ju dags för Paaaarty!
Nu tröttnade vi och sa till honom att nu går i alla fall mamma och pappa och lägger sig varpå han svarade:
-Varför då?

It's gonna be a long night, my friends...

84 minuters virrande i kustbandet

Orientering i Karlshamn ikväll. En trevlig liten stad.

I Karlshamn är de bra på många saker. Men rita kartor, det kan de inte. Felritat på flera kontroller. För långa stigar, för höga kullar och massa stenar på fel ställen.
Placera ut kontrollerna rätt kan de inte heller uppenbarligen. De var inte alls där man förväntade sig att de skulle vara.
Ja, för nåt annat kan det väl inte bero på, eller?

Update: Enligt resultatlappen var jag faktiskt ute i 85 minuter, men den där sista minuten var väl den då jag faktiskt inte irrade utan visste var jag var..

Å, vad trevligt

Ronnebyån i går. Paddling med föräldrargruppen från Korrö och söderut till Svartabäck och tillbaka. Två familjer hade förhinder, så 8 vuxna och 8 barn och 4 kanoter. Det kan bli hur livat och kaosartat som helst. Det blev det också, fast på det där underbara viset som får mungiporna att peka uppåt mest hela tiden. Några bryt blir det ju alltid, i synnerhet om man är 3,5 och inser att storasyrran har fått en vuxenpaddel när man självbara har en barnpaddel...

Men hej, vilken dag! Paddling i vacker miljö, utan mygg faktiskt. Vid Svartabäck grillade vi och bara gottade oss. Paddlingen tillbaka var uppströms med tog ändå kortare tid, kanske för att vi nu var lite förberedda på vart alla stenarna fanns, eller kanske helt enkelt för att vi paddlade lite rakare, lite mer proffsigt?

Efteråt åkte vi hem till det paret som bor närmast och fikade på frallor och miljoner (nåja) kakor och tårtor. När kvällen kom var magen fullproppad och själen mer än toknöjd.

Hur var er helg då?

Men herregud....

Skruttafis och Pillerill har öppnat en liten närbutik i vardagsrummet. De säljer fredagsmys över disk (Pillerills strykbräda). Skruttafis läste upp prislistan hon har knåpat ihop:
Sprite 1 glas: 3 kr
Fanta 1 glas: 4 kr
Coca-cola 1 glas: 5 kr
Popcorn: 5 kr per burk
Chips 5 kr per burk
Koklad: 2 kr per ruta
Öppettider Mån-tor 16-20, Fre-Lör 19-23, Sön 13-20

Maken undrar lite om varför det är olika pris på läsken?
- De olika läskerna är ju lite olika populära. De som är minst populära kostar mindre än de som är populära.

Maken undrar om han får handla på krita:
- Vad är krita?
- Det är när man handlar först och betalar senare.
- Nej.

Men jisses, har jag närt en marknadsekonom vid min barm?!

En ö att återvända till

2008 var vi här. Av en slump hamnade vi här på vår första tur som vägsniglar. Förälskelsen var ögonblicklig och i det närmaste total. Tiden var kort och viljan att utforska mer var stor.

I sommar är det dags igen, äntligen.

En ö att återvända till. Enö.

Bara vara

Idag har jag haft ledigt och varit med Skruttafis på Tjärö. En fin ö mitt i Blekinges skärgård, en sisådär femton minuters båtresa ut.

Igår vräkte regnet ner, idag höll det sig på mattan. Molnen såg hotfulla ut men lämnade oss ifred. Vädret kunde knappast varit bättre, så där härligt svenskt lagomväder.

Skruttafis ville givetvis fiska. Hon och maken köpte spö igår och grävde upp mask och la i en burk. Idag skulle spöfanskapet monteras ihop av kvinnan som inte metat på trettio år (och det är nog faktiskt ingen överdrift). Samma kvinna jobbar med att förstå hur man sätter ihop saker och sen skriver instruktioner för andra. Denna samma kvinna hittade ingen manual i påsen med metspö-delar. Ah men, hur fasen funkar detta då? Totalt stängt på hjärnkontoret hade kvinnan idag. Kvinnan löste det hela mycket galant - hon skickade med Skruttafis alla delarna ut på bryggan och lät J:s mamma sätta ihop eländet (hon hade köpt ett likadant). Problemet löst.

Skruttafis fiskade på en stund utan resultat, så jag gick ut för att komma med glada tillrop. Glada tillrop betyder att man tar spöet och testar lite själv. Men fiskarna åt ju upp masken. Nu skulle alltså den där kvinnan som inte fiskat på trettio år ta upp en ny mask och trä den på kroken. Den kvinnan har blivit lite blödig och mesig på trettio år. Men en bra kvinna reder sig själv och ber P som är 8 år att fixa masken. Problemet löst.

Nån fisk? Öh, typ 40 st som nappade lite mask och sen släppte precis när vi drog upp. En liten yttepyttefisk kom upp och landade i skålen bland de andra barnens fångst. Men vad gör väl det, det var en underbar stund på tu man hand med Skruttafis.

I övrigt satt jag i solen och pratade med goa Anne, åt lite glass och hade det allmänt gött.

På vägen hem hade vi två pojkar från klassen i baksätet, som satt som Piff och Puff ungefär. Halvvägs hem cashade jag in 1000 pluspoäng. Det hela var mycket enkelt - vi cabbade ner bilen...

(inte helt fel det där med cabbe faktiskt...)

Dagen toppades sen med VM i gräsklippning. Vad kostar asfalt?

Tiden, tiden...

Det är mycket nu. Ni har det säkert likadant misstänker jag. Där mellan hägg och midsommar är det för få timmar på dygnet helt klart.
Igår hade jag och Pillerill en mysdag. Skruttafis och maken for till Bakken i Köpenhamn och roade sig, vi stannade hemma.
Nercabbat till stan, lunch med kusin E och svåger i fina parken. En lång härlig nercabberunda på den Blekingska landsbygden som landade i glass vid havet. På kvällen var vi hos Pillerills bästa kompis (käresta) och lekte. Ja, de lekte och vi vuxna grillade och slog mygg. Kvällen avslutades med mys på altanen med överlycklig Skruttafis. Lite rosévin senare krönte en underbar lördag.

Men, what comes up, must...
Idag är listan över saker som måste vara klara i morgon skrämmande lång faktiskt.
Det ska bakas bullar och brännas CDskivor inför avslutning med Skogknyttarna i morgon. Det ska köpas present inför kalas ikväll. Det ska tvättas. Det ska klippas gräs en masse (vem f-n kom på idén att köpa en så här gigantisk tomt??). Det ska ringas till folk och fä. Det ska uppdateras viktiga papper. Det ska göras lunch. Pust, jag blir trött bara jag tänker på det... Bäst att ta en chokladbit och lite kall dricka och vila mig i form...

Många bockar på listan

Jag är en listmänniska. Det finns inget mer tillfredsställande än att kunna bocka av saker på listan. Öh, jo, några mer tillfredsställande saker kan jag nog komma på, men ja, ni fattar va?
Idag har varit en sån där dag då det blivit många bockar på listan. Mest jobbrelaterade förvisso, men det var saker som jag skulle gjort länge, länge. Sen har jag också gjort en sån där lite jobbig sak, nåt jag gruvat mig för ett tag, en sån där sak som kräver en bra deodorant. Pust.
Men dagens bästa sak var nog ändå att jag äntligen sprang min första Öppen-bana på orienteringen. Det har stått på min lista länge, att springa en egen bana när barnen springer sina banor i Ungdomscupen. Det var varmt, det var svettigt, det var skitjobbigt. Men jag kom på silverplats!
Hrm, vi var ju visst bara två i klassen, men va f-n...
Ja, det är mycket orientering på den här bloggen nu...

Inte bara en skruv lös

Jag har nog inte bara en skruv lös, utan det rör sig nog mer om ett antal stort nog att fylla en medelstor sortimentslåda från Järnia.

Orienteringsklubben hade barn- och ungdomsträning idag, som alla andra måndagar. Temat för dagen var Träskrace. Ett träskrace är precis vad det heter. Man springer en runda runt ett träsk. Det är snårigt, gyttjigt, blött och kallt. Frågan är inte om man blir blöt, utan mer om hur lite som fortfarande är torrt när man är klar.

Pillerill somnade i soffan när han kom hem från dagis och Skruttafis kände inte för Träskrace. Men jag, jag ville. Så jag åkte dit utan barn och sprang själv. Inte nog med det, jag sprang två varv. Har man redan gått ner sig till låren, ja då kan man ju fortsätta lite till, eller? Men det största beviset på det där med skruvarna är nog ändå att båda varven sprangs med Sveriges bredaste leende på läpparna...

Vad har ni gjort i kväll då?

Plåster

Inget lindrar så bra som ett gott skratt och goda vänner! Tack för peppande och kloka kommentarer.
En hysteriskt rolig after work med tillhörande öl och ett underbart 9-årskalas senare, är humöret på en helt annan nivå. Fortfarande j-kligt stukad inombords, men lite av det som togs i ena änden fylldes på i den andra. Jag fokuserar på de runt omkring som lyfter mig.

Dessutom har jag fått lära mig vad Idahopotatis är och det var den roligaste lektionen jag haft på länge!

Dysterkvist

Idag är jag inte hög över havet. Inte alls. Vissa saker har kommit på tapeten igen.
När jag grubblar på saker, utspelar det sig olika scenarios i mitt huvud. Det kanske kommer bli så här, eller så här. En del historier har lyckliga slut, andra inte. Mitt positiva jag har en version, och mitt negativa jag har en helt annan. Båda förmodligen lika ologiska och oftast blir det scenario som utspelas sig i verkligheten nån variant på den positiva.
Inte den här gången. Det blev exakt så som jag i mina negativa stunder trodde. Exakt.
F-n vad liten jag känner mig nu. Liten, lessen och en smula pissed off.
Lägga sig i soffan och dra en filt över huvudet känns som grejen just nu.

Bryta ihop och komma igen, så får det bli.

B & B

Blött och Brant
Så kan man recensera dagens orienteringsträning. Om man ska ta den korta versionen.
Den långa lyder så här:
Först cykel 3,5km till träningen. Tog cykeln för att jag ville njuta av en genväg längs ån, som är en fin stig i bokskog. Där har de i vinter röjt sly, så den fina lilla stigen var nu en skumpig och lerig skogsmaskinsväg. Gravt svettig och trött i benen redan innan jag kom fram till start med andra ord.
När jag kom fram loggade jag ut hjärnan, för glatt väljer jag den längsta och jobbigaste banan. Hur tänkte jag där? Upp och ner längs berget, klättra, kasa, famla, ramla och däremellan lite letning efter kontroller. Nybörjarbana - my ass!
Mellan kontroll 7 och 8 var det en lång transportsträcka förbi start/mål till ett helt annat skogsområde. Hade jag valt en mindre bana hade jag stannat där vid målet. Nu fick jag alltså springa förbi och precis när jag gör det öppnar sig himlen och det vräker ner. Det slutar dock ganska snart, men allt har ju blivit blött så när jag springer genom bokslyet känner jag hur det plaskar om benen...
Väl framme vid mål till slut är det bara att hoppa på cykeln och trampa hem, nu med uppförslut också.
Varför gör man så här mot sig själv??
Jo, för det är så himla skönt att komma hem till lagad kvällsmat och sen ställa sig i en varm dusch

Invigning

Idag har det varit grandios invigningsfest på tomten. Trädkojan är äntligen färdig. Ja, eller ni vet hur det är, nästan färdig i alla fall. Det saknas lite dörrskydd och lite annat smått och gott, men så ska det ju vara med byggen.

Hjälpsamme herrn hjälpte sin pappa med sågandet.

Vi hade spänt upp band för dörrhålet och sen fick Skruttafis och Pillerill klippa av dem under högtidliga former. Efteråt fick de äta glass tillsammans med hedergästerna A och E (kusinerna). Det var en minst sagt livad fest, ljudnivån i kojan nådde oanade höjder, som sig bör på en fest av rang.

Mitt under festen började det tokregna och vi fick stanna kvar en stund extra. Då kunde man passa på att kolla på utsikten från fönstrena.

Ja, vi har en stor tomt. Åkgräsklippare, jajamen!

Så nu när festdeltagarna sover i sina sängar och vi summerar dagen, funderar vi över följande fråga:

-Undrar hur länge det dröjer innan barnen tycker att vi borde sova i kojan allihopa?