En av två

Vi köpte två pumpor till Skruttafisan. Den ena har hon fått tid att fixa till. Den andra står svalt i väntan på inspiration och tid att karva.

En Spindelmannen blev det av den första. Klart godkänd tycker jag.

Gå på pumpen

I helgen körde vi till Listerlandet i ösregnet och hämtade hem husvagnen. En ynka natt utnyttjade vi den på eftersäsong detta året. Vi är inga säsongsliggare alls, helt klart.

På vägen dit körde vi omvägen om en gård där man kan köpa grönsaker i en holk ute vid vägen. Den var stängd för säsongen tyvärr. En bit därifrån ser vi nåt orange ute på fältet. Vad är det? Pumpor trodde jag och sen svängde vi runt hörnan och konstaterade att det var det garanterat. En hel gårdsplan fylld av pumpor i olika storlekar och modeller. En postlåda att lägga pengar i och ett swishnummer. Det behöver inte vara svårare än så.

Långt ute på åkern syns pumpodlingen

Nu har Skruttafisan två pumpor att fixa iordning. Hon har vanan inne, sen flera år. Så här såg det ut på vår trapp för två år sen.

Min favorit!

Ynnest

Sån här terräng hade jag idag ynnesten att få tävla i.
Trekvarts njutning i skogen. Regnet upphörde strax innan jag gick till start och kom inte åter förrän efter att jag duschat utomhus.
Ibland är det alldeles underbart att vara orienterare!

Att se ut som fan

Nu ska jag inte dissa min nya frisyr eller mina presumtiva nya glasögon. Nej, nu ska vi prata färskpressad juice här.
I mitt schema för den här detox i lightversion som helt har tagit över hela familjens liv så ingår det att dricka egengjord nyttig juice. Inget nytt under solen antar jag så brukar det väl vara med detoxkurer?

Det började lite snällt första veckan med en juice på morot, apelsin, äpple och ingefära. Just ingefära verkar vara grejen här. Vi äter och dricker ingefära på längden och tvären. Inte mig emot.
Efter nån dag skulle det göras juice på rödbetor. Tja, det funkar ju om man gillar jordsmak.
Min gröna smoothie som jag har gjort varje morgon i 1,5 år nu, den var med en dag och halleluja vilken fest! Gott, gott och inte alls svårt att motivera sig att dricka istället för frukost och mellis - det gör jag ju ändå i vanliga fall.

Sen nu vecka 2, så var helt klart smekmånaden över.
I måndags var det dags att pressa ihop dessa ingredienser: 8 grönkålsblad, 3 morötter, 1 citron, 1/2 gurka, 2 stjälkar bladselleri och ca 4 cm ingefära.
Alltså smaken, den är det inget fel på.

Men

Det ser ju ut som fan, helt ärligt. Eller för att vara helt ärlig, det ser ut som .... nä, jag säger inte. Ni får testa och se själva. Smaklig spis - men blunda när ni dricker.

Renovering

Idag har jag suttit i tre timmar hos frisören! Tre timmar,  du milde. Men hon satte slingor för första gången på säkert 6-7 år. Har haft en period med min egen hårfärg. Det var ganska ok, men nu kände jag verkligen för att förändra lite. Blev det bra då? Tja, ganska. Tar väl ett tag att vänja sig, med tanke på hur invand den normala hårfärgen var.

Efter en fin lunch var det dags för nästa anhalt: optikern. Jag har tyckt sen i somras att mina glasögon varit rätt repiga och sen tog endagslinserna slut. Tänkte att jag slår två flugor i en smäll och fixar allt på en gång. Optikern kollade i journalen och såg att det var fyra år sen jag skaffade de glasögon har jag nu. Hm, kanske inte så konstigt att de är repiga? Linserna köpte jag för två år sen och då 90 par, det är med andra ord inte nåt jag överkonsumerar, hehe. De har jag egentligen bara när jag tränar och knappt ens då.

Nåväl. En rejäl renovering med andra ord, ny frissa och nya glasögon. Pepp, var ordet!

Fastnat i vinkelvolten

Har i veckan kört en detox-light. Mest för att komma ut ur mackträsket.
Vad jag inte riktigt räknat med var att fastna i vinkelvolten, eller i alla fall vid skärbrädan i köket.
Det är ju fasiken vad mycket grönsaker det ska hackas och skäras och skalas och rensas...
En del blir till juice, det andra blir sallad.

Gott har det i alla fall varit! Mycket gott. Nu har jag förberett för ytterligare en vecka.

Härligt lördagsnöje

Proppade bilen helt knökafull med saker som skulle till återvinningen. Så otroligt skönt det är att göra sig av med alla tomma kartonger, plastbyttor, tidningar och allsköns annan skräp.
Tyvärr regnade det på mig hela tiden men vad gör väl det?
Kom hem, åt lite mat och började rensa i tidningshögen. Vips, så hade jag fyllt tre papperskassar till med tidningar och papper.
Så roar jag mig en ledig dag när resten av familjen är på 25-manna. 

Det här med vatten

Dricka vatten. Hur svårt kan det vara?
I min värld är det tydligen hur svårt som helst. De dagar jag får i mig mer än 2-3 dl, de är lätt räknade. Hur gör folk?  Varje gång jag tar upp det, får jag höra: att det är minsann inte bra att dricka för mycket vatten heller.
Nä, men då pratar vi ju om flera liter om dagen. Ingen risk. Som sagt, 2-3 dl om jag har tur.
Igår pressade vi juice hemma för glatta livet: morot, apelsin, äpple och ingefära. Mums. Det slank ner och lite med bara äpple, citron och ingefära också (även om det var surt som helvetet, men är det färskpressat så är det och då ska det drickas).  Igår var en bra dag - jag känner ju skillnad i kroppen på en gång.
Idag... Hm, nja, ett glas eller två. Inte mer.

Hur gör ni?

Roadtrip till Schweiz, del 2 - Tyskland och regn

Här kommer del 2 i vår semesterserie. Del 1 skrevs för ett tag sen... här har du den.
Jodå som sagt, bilen får en besiktningstid i Malmö. Den tidigaste tiden på måndag morgon och så nära brofästet som möjligt.
Vi går upp bara strax efter vi gått och lagt oss och kör iväg. Jag sover hela vägen ner vid en bensinmack i Lund vaknar jag av Silverrävens svordomar. Oh nej, vad nu?!
Bilen har parkerats mittemot stora glasrutor i spegelbilden syns bara ett lyse! Det andra lyser bara svagt, svagt.
Näe? Ska vi inte få bilen godkänd nu eller? Dessutom är det tydligen xenon-lysen och de är ju billiga *ironi*. En utgift till, varför inte?
Kommer in på besiktningen med lite fladdrande magar. Besiktningsmannen fnissar lite åt faktumet att vi kommer med en fullastad bil som dessutom har körförbud, långt iväg från vår hemvist.
Han harklar sig när han kollar lysena och kollar och kollar och kollar och vi håller andan.
Nåväl, den lyser fortfarande svagt så bilen blir godkänd, med påpekandet att vi nog snart bör byta lampa. Pust.

Vi kör genom Danmark till Gedser och sover en stund på parkeringen. Nu är vi äntligen på väg! Det är nåt visst med färjelägen. Det luktar visserligen olja och tång, men jag förknippar det med doften av äventyr.
När vi efter två timmar rullar av färjan i Rostock, då tänds lampan i instrumentpanelen som säger att vårt kära halvlyse nu har slocknat helt.
I Tyskland är det varmt och bilarna och lastbilarna är många. Många är också vägbyggena och vi lyckas på nåt magiskt sätt tajma dessa vägbyggen med rusningstiderna. Att ta sig förbi Halle och Leipzig tar en halv evighet och vi vill bara komma fram. Tack vare Ikea i Leipzig kan vi både få mat och pusta ut en stund. Efter en lång dag och kväll kommer vi fram till vårt boende söder om München vid 23-tiden på kvällen. Våra underbara släktingar har bokat in oss på ett gasthaus, där vi har en egen lägenhet som är så fin, så fin. Vi sover som kungar, vaggade till ro av regnet som faller.
På tisdagen åker vi till B och G som bor en halvmil därifrån, precis där Alperna börjar. Så härligt att äntligen träffas! Det är ett år sen förra gången och just i år känns det riktigt, riktigt bra och viktigt att få träffas, kramas och umgås. Det här är personer som står oss väldigt nära, även om vi bara träffas en gång om året. Inte jättenära släktingar, men betydelsefulla i våra liv och i våra hjärtan mycket nära. En promenad ute i den fina byn får vi avbryta på grund av en störtskur. Nåväl, det kommer fler dagar och tillfällen, tänker vi.
På onsdagen regnar det typ konstant, så vi tar en dag i München och hälsar på min syssling med fru och barn som bor där. Alltså, min syssling C, han bodde ett halvår hemma hos mig och Silverräven (år 1997) så han är mer som en lillebror/kusin än "bara en syssling".

Torsdagen är som dagen innan, regnig så vi åker till Erding och ett gigantiskt äventyrsbad. Erding ligger nordöst om München så vi får korsa hela storstaden för att komma dit. Av tre tänkbara vägval lyckas vi genom en felkörning nog faktiskt välja den bästa vägen. En annan felkörning sinkar oss en stund och tjena mors vilka köer det verkar vara överallt. Efter badet tar vi ett annat vägval tillbaka, som vi räknat ut borde vara bra vid den tiden på dygnet. Det var det INTE. Vi sitter i köer på autobahn ut från München i två timmar och missar i stort sett hela kvällen ihop med B och G. Trötta, uppgivna och hungriga kommer vi till dom mycket senare än vi tänkt och fan vad ledsen jag är för det.  Vi kunde haft den tiden ihop med dom istället. Så ovärt att sitta i bilkö. Hade vi haft en aning om köerna hade vi kört tidigare. Det blir vår lärdom till nästa resa, att inte tänka i teoretiska tider, utan att lägga på det dubbla för de garanterade stoppen i trafiken. Väl framme tänker vi ta igen den där missade promenaden som vi missade på tisdagen. Vi kör till grannbyn och precis när vi ska gå ur bilen så börjar det givetvis att regna igen.

Nej, det regnar inte, det fullkomligt vräker ner. Så vi sitter där i varsina bilar och regnet dånar mot taken. Vi ger upp och åker tillbaka till huset och värmen. Planerar lite inför fredagen, då vi tänker åka till Oberammergau, som ligger utanför Garmich-Partenkirchen, en halvtimmes resa.

På fredagen är vädret faktiskt ganska ok. Vi kör ner till Obarammergau och preppar oss för lite vandring. Upp till en restaurang i bergen ska vi och vi börjar traska.

Halvvägs dit börjar det, ja vad tror ni? Ja, givetvis börjar det regna, igen. Vi försöker gå en bit till, men det tar i, så vi söker skydd under några träd. Regnet ger sig inte och vi börjar bli blöta och kalla trots regnkläder.

Nu ger vi upp. Vädret har segrat denna veckan. Inget att hänga läpp för så länge, så vi gör en plan B och kör halvvägs till Linderhof och äter på en restaurang i dalen istället. Här får vi riktig rejäl bayersk mat och kläderna torkar.

 

Ett besök i Linderhofs slottspark är att rekommendera. En fin park med dramatiska berg runt omkring. Det regnar ju, självfallet, men det ger nästan bara mer krydda till vyerna. Branta berg med regndimmor och intensiv grönska. Fint. Mycket fint.

En fika inne i Oberammergau får bli avslutning på vårt besök hos B och G för denna gången. Tack! Vi längtar till nästa gång vi ses!
På vägen tillbaka till vårt gasthaus kör vi omvägen om Walchensee och njuter av vyerna. Även här är regnet påtagligt, men ändå vackert. Vi packar ihop oss och planerar vår vidare resa mot Schweiz.

Host host

Vabbar. På övervåningen sitter gossebarnet med systemet fyllt av snor och hostar ända nerifrån tårna.
Själv har jag nog åkt på samma, men håller tummarna att det inte blir lika mycket (peppar, peppar).

Jamen, hej på er!

Alltså. Jag har så många ord. Ord som vill ut. Men skrivkramp råder verkar det som.
På vägen hem från jobbet fnular jag på inlägg. När jag lagar mat fnular jag vidare. I tvättstugan fnulas det.
Vid datorn/mobil/paddan är de puts väck. Blankt.
Lägger mig i sängen och tadaa - där är dom igen!

Så kan det vara. Det går förhoppningsvis över.

Men för att sammanfatta läget just nu: jobb, vardag, alldeles för lite träning, funderingar på investering vid havet. Åh, en cliffhanger!

Vi har ju missat så mycket

Vi har senaste två (ja, tre nu) höstarna ställt vår husvagn på efterssäsongsplats. Vi som 2008 lovade oss själva att om vi köper en tattartermos ska vi aldrig ha den på säsong, hehe. Men jag vill betona att det är på eftersäsong, utan några trallgolv, blomkrukor eller annat. I år har vi inte ens förtältet uppe.
Nåväl, den står ute på Listerlandet som är den västraste delen av Blekinge. En vit fläck på kartan, för oss smålänningar. När vi flyttade till Blekinge för 20 år sen, var vi flitiga att åka runt och kolla på vårt nya län, men bort till Listerlandet vågade vi oss inte riktigt.

Så, när vi nu då vågade oss dit, vi får tacka Hällevikslägret för det, så insåg vi att där fanns ju en hel del att upptäcka.  Vi har cyklat runt, promenerat och kört runt med bilen. Vi hade bra koll, trodde vi.

Men nu, nu har vi på förekommen anledning kört runt lite till i de olika byarna. Och hoppsan! Vi har missat så mycket fint! Förra veckan upptäckte vi en hel by komplett med, strand, fyr och hamn. Hur lyckas man med det? I synnerhet med tanke på att vi är kartnördar och givetvit studerat kartan över Listerlandet in absurdum. Märkligt. Vi insåg att vi har en hel del att utforska, en annan dag, när korna inte är utsläppta runt fyren och när vi har tid över för dagsutflykt eller två.

Några timmar efter den upptäckten får vi höra om ytterligare en strand och en fyr vi också missat, va fan?!
Alltså vi får nog ta en rejäl titt på den där kartan igen tror jag.

Ta mig till havet!

Senaste tiden har vi lyckats ta oss ner till havet några gånger. I veckan som gick till havet utanför Blekinge och igår på Öland.
Havet, det är bra skit det. Som landkrabba från innersta Småland borde jag kanske tycka att en insjö duger lika gott kanske, men icke.  Som barn tillbringade jag mycket tid på stranden vid Vilshärad utanför Halmstad, så vita stränder och salt vatten är sommar för mig.
Nu bor vi ungefär en mil från havet, men inte fasen kommer vi dit ändå. Kan ju ha en hel del att göra med att vi rantar runt i orienteringsskogar mest hela tiden av vår fritid...

Östra Bokö, utanför Karlshamn.

Torsö, utanför Sölvesborg

Borgholm, ursäkta den sneda horisonten

Onödigt men kul

Det var DM i nattorientering ikväll. Kunde inte låta bli utan sprang en ÖM3, dvs kort och lätt. 
Halva banan på hård grusväg, resten på stig. Aj, tyckte ryggen.
Det var väl en smula onödigt gjort av mig, dessutom om man lägger till faktumet att jag knappt såg nåt på grund av imma på glasögonen.
Nåväl. Fyrtio minuters motion en fredagskväll är inte fy skam. Nu ligger jag och fjäskar för ryggen. Det får det vara värt.
Kvällens bästa var dock att Skruttafis slog till på en förstaplats och numera kan titulera sig Distriktsmästare i nattorientering.

Likt ketchupen

I söndags blev det ju som sagt lite orientering. Seg i benen eftersom jag  cyklat i skogen dagen innan.
Tänkte så på måndagen att ta det lite lugnt och mest ligga på soffan. Så blev det inte, utan blev alldeles sugen på en cykelrunda i skogen när barnen tränade.
Igår tisdag var benen om möjligt ännu segare och ingen träning inbokad. Jo, hoppsan jag lovade visst barnen att köra dom till klubbens löpträning. Tja, varför inte gå en liten runda under tiden. Det blev en 70-minutare i både obanat terräng och på stig. Vilken tur att jag är ledig idag onsdag och tänkt göra rätt och slätt ingenting.
Vaknar av ett sms från en kompis, som skriver att hon kommer om tio minuter.
Va? Ojdå. Hade glömt att vi bokat att gå en powerwalk innan frukost.
Min träning är uppenbarligen som en ketchupflaska.

Nånting gammalt, nånting nytt...

... nånting lånat och nånting... grönt?

 Veckan som gått har bjudit på lite varje minst sagt. En båttur med en gammal kollega (och M). Båtturer är inte så frekventa hos den här landkrabban, så det var en upplevelse. En tur ut från Karlshamn till ön Östra Bokö. En fantastisk grillning med tillhörande skratt och solnedgång och sen en helt magisk båttur tillbaka i den stjärnklara natten.

I går var jag på en triatlontävling, som supportive mother till Skruttafis. Det var helt klart nåt nytt! Alltid lika fascinerande att ta del av och studera en ny subkultur. Hur funkar det i den här gruppen då? Vad gör man och framför allt, vad gör man inte?
Skruttafisan gjorde en fin första start i ungdomsklassen. Ett lite mindre smidigt byte från simning till cykel, men vi var där för att lära. I mitt tycke dessutom bättre att falera på bytet än på själva idrottsutövandet. Hon var nöjd i mål och hade plockat in alla placeringar hon tappade på det där långsamma bytet.

Fick även träffa en ny bekantskap igår. Mycket trevlig! Jag hoppas vi får nöjet att träffa vederbörande fler gånger. Jag gillar folk man kan börja prata med direkt, där man kan skippa artighetsfasen och liksom bara börja umgås. Inga krusiduller, inga konstigheter.

Lånade en liten sköning igår också några timmar. Barnvaktade coolaste killen när mamman simmade, cyklade och sprang till sig en klasseger. Win-win, typ...

Hann med en snabb tur i skogen med min Trek. Tog sex naturpasskontroller. Missade den sjunde på grund av en nyfiken fårskock som undrade varför jag ville passera genom deras hage. Får i skock är ingen höjdare, så den kontrollen får helt enkelt vänta till en annan gång.

Igår kväll sen (alltså fasen vad dagen var intensiv igår nu när jag tänker efter) så firade vi bästa Skruttafis som fyllt fjorton. FJORTON!
Snabbstäd, tacopaj och en härlig familjemiddag, precis som sig bör.

Natten blev, vad ska jag säga... sömnstörd. Närheten till en militär anläggning och stor övning främjar inte en god natt. Vet inte hur många gånger jag tittat på klockan i natt. Tur de inte övar på nätterna mer än nån gång om året.

Idag var det en tur rakt in i spenaten. Fick hoppa in i ett lag på DM-stafetten. Det gjorde jag enbart för att rädda laget. Kände redan från start att jag var seg. Seg som i helt omöjlig att få fart på. Orienterade klockrent, men orkade inte. Det var i vanlig ordning en massa blåbärsris, odonbuskar, kalhyggen och annat jäkelskap, men det var nog mest jag som inte hade energin nog att lyfta på fötterna.
Jaja, jag fick en timmes träning, så ser jag det, och jag kom inte heller sist på min sträcka!

Nåt säger mig...

...att vi hamnade på samma camping som den schweiziska fancluben, under VM i Strömstad.

Jodå, vid en närmare efterforskning (tack till Facebook och Instagram) kunde vi konstatera att den där bebisen som vi flörtade med lite på middagen, var barn till Daniel Hubmann, som vann galet många medaljer.

Tja, det var väl så nära världsklass jag kom. Min egen insats i skogen var långsam. Långsam men rätt, vill jag dock framhäva. Det är bättre att ta det lugnt och klara banan, än att ge upp redan på förhand och bara stämpla i markan-kontrollen.

På vägen upp till Strömstad blev jag som vanligt alldeles nojjig och ville flytta dit. Det händer ju typ på varje resa, att jag blir förälskad och vill flytta. Men Strömstad eller Västkusten... vad underbart med saltvatten och klippor!

Vad jag pysslar med

I helgen är vi och kollar på VM i orientering. Sprang faktiskt en Ö7 idag. Seg, trött, varm och omotiverad fram till halva banan (tidsmässigt),  men sen lättade det. Efter 75 minuter i skogen var jag dock så trött att jag knappt orkade gå till duschen och tillbaka till arenan.
Det var sen roligt att kolla på stafetterna. En perfekt kombination, först springa sen kolla på eliten.

Och träningen?

Vilken träning, svarar jag då.
Fy fasen var omotiverad jag är just nu. Gymmet stänger (fan, fan, fan och åter fan) och det tänkbara alternativet tog mig inte med storm när jag var där på studiebesök.
Ryggen säger nej tack till cykling och löpning. Huvudet säger: lägg dig i soffan och ät nåt gott.
Jag är i ofas med mig själv. Ja, ni har hört det förr här inne. Ledsen att jag upprepar mig. Ingen är mer less på det här än me, myself and I, tro mig.

Till dess att lusten kommer åter, surfar jag runt hos alla er andra som svettas i skog och gym och här inne får ni hålla tillgodo med blåbärs- och svampplock. En å annan semesteranekdot ska jag väl kunna klämma ur mig i närtid hoppas jag.

Hur många?

Jahapp. Totalt plockade vi 45 liter blåbär i helgen. Va fasen ska vi med så många till, undrar vän av ordning förståss. Ja, det undrar vi med, men ni vet hur det är. Bara de här också, och dessa, och hoppsan vad många det växer där borta då, och nämen de här kan jag ju bara inte gå förbi. Vi fyllde allt, och då menar jag verkligen allt vi hade med oss. Brödpåsen som bullarna var i och den tomma mustflaskan och allt annat.
Så kan det gå när smålänningarna ger sig ut på blåbärsjakt.