Att inte komma i takt

Tänkte ju komma ikapp mig själv. Vila mig i form. Bara ta en stärkande långpromenad med en kompis.
Kanske inte helt intelligent att gå 19 km längs med Blekingeleden då.  I kvavt väder, lite för lite vatten i kroppen och med tunga vandrarkängor på fötterna.
En alldeles underbar tur. Regn, sol, lite åska, mycket mygg och en aldrig sinande ordström oss emellan. Precis som en långpromenad ska vara.
En aning för långt bara.
Men underbart som sagt. Totalt utschasad fysiskt men laddad mentalt.