... är jag HUNGRIG.
Jag kan äta hur mycket som helst, det finns liksom ingen hejd.
När vi är på orienteringstävling är det prio 1 efter målgång - att gå till Markan och köpa nåt att äta.
Det är nästan magiskt, att det som jag äter då, det försvinner ut i kroppen innan det hunnit landa i botten på magsäcken. Det känns så i alla fall. Jag kan svepa en hamburgare, några kakor, en macka, lite medhavda morötter, en korv och är fortfarande hur hungrig som helst. Små ponnys som går bredvid och ser goda ut, ligger risigt till... Nädå, men nästan.
Så jag önskar att jag kunde skriva om mina stretchövningar för ryggen, om mina nöjdhetskänslor och annat som jag gör eller känner efter träningen, men icke. Här är det bara en abnorm drift efter mat just då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Igenkänning! När jag springer tänker jag BARA på mat. Vad jag ska äta efter passet, vad jag ska ha till kvällsfika, frukost imorgon etc. Jag blir helt sjukligt fixerad vid mat. Så så fort jag är klar går jag direkt till kylskåpet. Det har högre prio än dusch :-)
Jag är hungrig mest hela tiden. Före träning, efter träning. Hungrig i stort. Mat är underbart!
Skönt att höra att man inte är ensam :)
Skicka en kommentar