En introduktion till min träningsblogg

Tjipp och Välkomna till min träningsblogg!
Jaha, nu satte vi kanske kaffet i vrångstrupen, alternativt skrattade så kaffet flög över bordet.
Träningsblogg?! Njae, det är det väl inte riktigt va?
Kanske inte en renodlad träningsblogg, men nog är här väl en hel del orientering och mountainbikecykling, va?

Den här bloggen startade jag i slutet av 2008, i ren desperation nästan. Jag var fruktansvärt uttråkad. Det mesta hade liksom gått i stå. På jobbet var jag i slutfasen av ett långt projekt och allt liksom bara planade ut. Jag satt med gamla surdegar och kom verkligen ingenstans. Min vän och kollega hade flytt fältet och åkt till England på ett år. Det var så tråkigt så klockorna stannade. Jag utvecklades ingenting och kände att jag inte lärde mig nåt nytt. Jag blev bara äldre och oklokare.

På hemmafronten ungefär samma sak. Jag hade liksom stagnerat.
Så jag startade den här för att få en nytändning och för att känna att jag erövrade lite nya kunskaper. Jag fick sitta och klura på  hur man fick in bilder, hur jag skulle kunna ändra kolumnbredder, hur jag fick in statistikräknare och annat smått och gott.
Dessutom, var jag i starkt behov av att få variera mitt skriftspråk. I mitt jobb är jag väldigt styrd och har ett oerhört krav på mig att uttrycka mig korrekt. Här på bloggen kunde jag få skriva talspråk och jag kunde få leka lite med språket.
Här har vi ett exempel på ett av mina tidiga inlägg och här är ett till. (ååh halledosingen vad liten han var där)

Nån gång i början på 2009 kom jag igång med lite träning efter flera års dekadens. Det var faktiskt lite tack vare bloggen. En annan bloggare och jag utmanade varandra att komma ut 50 ggr på ett år. Med våra mått mätt (då), en fullt realistisk målsättning. Två småbarn, jobb, en man som reste mycket  och lathet skojade man inte bort. Vi klarade utmaningen och jag började så smått hitta tillbaka till träningsglädjen.

Så kom då det här med orienteringen. Nej, skidåkningen kom faktiskt först! I början av 2010 släpade jag mig ut i spåret och jäklar vad det var motigt i början. Flåsigt var ordet, men också SKOJ! Jag njöt och kände mig som barn på nytt, för i barndomen åkte jag mycket hemma i skogen.
På vårkanten började jag jogga med Skruttafis på hennes orienteringsträningar och började så smått springa egen bana. Vi köpte Naturpasset och jag kände att det här var nåt som jag borde börjat med för länge sen. Snacka om att hamna i sitt rätta element!

I början av 2011 lovade jag mig själv att jag skulle våga mig på att springa minst 3 tävlingar innan halvårskiftet. Det gjorde jag och köpte mina första Inov8-skor och blev förälskad. Första riktiga tävlingen var Tjoget, vilket var en häftig upplevelse. Allt var ju nytt - inte minst OLstandarden på toaletter och duschar.

Under 2012, sprang jag väl nästan 2 tävlingar i veckan under tävlingssäsongen. Så det gick ganska fort att bli totalt fast i den sporten. Detta var året som jag fyllde 40 och fick en MTB i present. Det var också året då vi åkte på O-ringen för första gången. Känslan var inte bara "Wow vad häftigt" utan och "Varför har vi inte gjort detta tidigare?!".
Sen har det rullat på, med orientering och mountainbike och utförsåkning och vandringar och gymträning och hela faderullan. Just nu är jag inne i en svacka, eftersom min rygg säger till mig att ta det lite lugnt. Det borde tränas en massa rehab, men oj vad det är svårt att få till.

Så... det är så det ligger till här. Jag tränar ibland mycket, ibland lite mindre, men betydligt mer nu än när bloggen startades. Jag drivs av glädje och upptäckarlust, så några uppstyrda träningsprogram får du nog inte se här. Däremot får du se många skogsbilder och läsa om nya ställen som jag upptäckt till fots eller med cykel.