Backintervaller.
Det är ju för jäkla jobbigt, eller hur?
Nyttigt, men både jobbigt och trist.
Nöta backe upp och ner tills lungorna vill hoppa ut på utsidan. Våffå gö di på dette viset?
Eftersom jag drivs av upptäckarlusta och har svårt att följa ett träningsschema - är inte backintervaller så vanligt förekommande. Tyvärr, för de gånger då jag faktiskt kört backintervaller lite mer än sporadiskt, har det faktiskt hänt grejer! Det har ju hjälpt.
Jag kanske ske utmana mig själv att genomföra ett backintervallpass i veckan i september eller nåt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Om du inte har testat skidgång kan jag rekommendera det. Mycket bra konditionsträning, utan att vara lika hysteriskt jobbigt som att springa. Gärna med korta stavar, men det funkar utan också. 2-5 minuter lång backe, 3-10 gånger. Typ så här:
https://m.youtube.com/watch?v=cO-wnauJUYE
Skidsektionen i orienteringsklubben kör det varje torsdag på vintern. Har väl varit med två ggr tror jag. Jo, mkt bra, men åååå vad jobbigt...
Ja, men om det inte var jobbigt kunde man ju lika gärna ligga i soffan med en chipspåse ;)
Det är ju förvisso sant...Jag menar nog egentligen tråkigt. Blir lätt uttråkad och då känner jag hur jobbigt det är. Det är väl därför orientering passar mig, jag hinner inte bli uttråkad.
Skicka en kommentar