Norrskenet missade jag, men sockorna fick jag till. Solförmörkelsen missade jag inte men hade inte riktigt rätt utrustning hemma för att njuta av det till fullo.
Men vintersmockan... den missade jag minsann inte!
Idag var det tävling ute på Torhamnslandet, alltså i kustlandskapet längst ner i sydöstra hörnet av Blekinge.
Jag struntade i det där med att tävla idag och tänkte istället vara "supportive mother" till de små telningarna.
Konstaterar när vi kör över Ramdalaslätten att det snöar på tvärsen. Det blir nog bättre när vi kommer ut i skogen tänker jag. Där tänkte jag tokigt. Halv orkan i byarna. Vi lovordar vårt lilla paraplytält, slår upp det och kryper in.
Infravärme hade suttit fint, fy fasen vad kallt.
Sitter med filt om mig och värmer mig och Pillerill.
De andra tre i familjen är inte direkt sugna på att ta av sig överdragskläderna och ge sig ut, men efter lite lock och pock, hot och mutor och glada men frusna tillrop ger de sig av.
Det blir inte varmare för att de går så jag tar min tillflykt till klubbtältet istället. Stelfrusna tår och fingrar.
Tiden går och barnen borde ju komma snart?
Letar upp Pillerills fleecetröja och stoppar innanför min jacka för att värma den tills han kommer.
Ingen Pillerill kommer. En av hans kompisar i klubben meddelar efter ett tag att han sett honom gå i skogen och se skadad ut och att han nog brutit.
Ojdå. In i sjukvårdstältet men ingen Pillerill. Orolig väntan ett tag men sen kommer han gående med en annan pappa i klubben. Inte skadad men mycket frusen, sur och ledsen. Han har brutit på grund av att han frös om fötter och händer så mycket att han inte klarade koncentrera sig på tävlingen. Bra beslut.
In i tältet och kränga av hans blöta kläder och på med varma. Själv fryser jag så jag knappt kan använda fingrarna. Humören tinar upp i alla fall.
Står vid upploppet och väntar på Skruttafis som också borde komma nu. Ingen Skruttafis. Börjar misstänka att hon kanske gjort likadant som lillebror. Går till klubbtältet och frågar, men ingen sett henne. Ställer mig vid upploppet igen och väntar. Efter en stund säger jag nåt om att hon nog också brutit till klubbkamraten bredvid. Nejdå, hon sprang ju förbi här för en stund sen svarar hon.
Missade alltså målgången när jag var i klubbtältet i en minut...
Hon sitter i vårt tält och försöker tina upp tummen där kompassen suttit.
Nån minut senare kommer Silverräven in. Inte fullt så frusen, men lätt uppgiven efter att ha letat runt halva Torhamnslandet efter vissa kontroller.
Vi inser att vintern har vunnit matchen idag och packar ihop oss så fort vi bara kan. Struntar totalt i resultattavlor, fika i markan och allt det där som hör till. Nu vill vi bara in i bilen och få på värmen. Ingen som helst njutning idag.
Kommer hem och nu flera timmar efter så är jag fortfarande så där kall in i märg och ben.
Vintern vs orienteringslusten 1-0
1 kommentar:
Ni är då några riktiga kämpar !
Skicka en kommentar