Vindpinad

Det blåser ofta i kuststäder, det är ju ett känt faktum.
Råkalla vindar som kommer från alla håll känns det som. Går man runt kvarteret har man motvind hela tiden, typ.
I Karlskrona där jag för tillfället jobbar är det inte många dagar man upplever icke-blåst. Det är kanske inte så konstigt att man upplever det som extra blåsigt just där, hela stan ligger ute på öar i Östersjön.
När man parkerar bilen och ska kliva ut på parkeringen, tillämpar man per automatik "Karlskronagreppet". Det innebär att man använder båda händerna. Ena handen öppnar dörren och den andra håller ett fast grepp om handtaget, så att inte dörren blåser upp på bilen bredvid. Att glömma tvåhandsgreppet kan bli dyrt.

Det är nåt konstigt med just blåst. Jag blir oerhört provocerad av att det blåser. Har inget emot storm eller så, det är den här blåst-från-alla-j-vla-håll-samtidigt som gör mig ilsk. Riktigt ilsk. Muttrar och svär hela vägen från kontoret till bilen. Öppnar bildörren med "Karlskronagreppet" och krånglar mig in. Försök göra det graciöst när man har matlådor, handväskor och annat i händerna samtidigt som man håller ett krampaktigt tag om bildörren, med håret i ansiktet eftersom det ju blåser från alla sidor samtidigt.
Kommer in och stänger dörren. Tappar hälften av sakerna på golvet i bilen. Föser bort håret från ansiktet och förbannar vinden.
Ja, ni fattar va? Jag blir oerhört provocerad av blåsten.