Idag kom vårt mobila sommartorp tillbaka från vinterförvaringen.
Häromdagen hade vi en diskussion om husvagnar på jobbet. Jag berättade vår historia. Om hur jag påsken 2008 satt och hånade grannen för att han ville köpa husvagn. Då hade jag i 36 år haft en extremt stark motvilja mot tattartermosar.
Tre ynka veckor senare, var jag inte bara ägare av min första vagn, utan även en STOLT ägare dessutom.
Hur gick det till? Ja, det undrar jag nästan fortfarande. Den där grannen, han blev nästan putt på mig för att jag först hånat honom och sen köpt en egen. Så där fick jag krypa till korset och lite granna be om ursäkt. Inte mer än rätt faktiskt.
Ja, hur kunde jag vända så snabbt i frågan?
Vi var våren 2008 väldigt sugna på att köpa sommarstuga. Vi var till och med inne i en budgivning.
Nånstans i den processen fick vi lite kalla fötter och började rannsaka det hela. Vi hade ju egentligen varken tid eller pengar att ha ett hus till. Och är det verkligen i byn xx som vi vill hänga varje sommar? Vi diskuterade fram och tillbaka. Stuga eller inte?
Då, i en av dessa diskussioner hör jag mig själv säga:
- Men, för att veta var vi vill ha den där sommarstugan, så skulle vi ju egentligen,Gud förbjude, köpa en husvagn och i några år åka runt på olika ställen och kolla var vi vill ha vår stuga.
Silverräven som varken är tappad i hallen eller bakom en vagn, han insåg att det var nu han hade sin chans. Blocket luslästes och vips hade vi åkt till Skåne och köpt en husvagn.
Så kan det gå. Inte ångrat mig en sekund faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar