Jamen, jaaaaaaa!

Idag tog jag mod till mig och tog mig väldigt långt ut från min komfortzon.
Jag ringde till en kommunal instans och ifrågasatte ett beslut.
Stod på mig. Behöll lugnet. Bad bara lite om ursäkt för mitt gnäll, men vek mig inte i frågan.
Ödmjuk och realistisk och visade att jag kunde förstå hur beslutet kom till, men att det inte passade ur min (vår) synvinkel.

Alltså, jag är ju tyvärr en sån där person som har många åsikter och idéer men som inte vågar säga nåt. Som knyter näven i fickan. Som varken vågar eller vill riskera att stöta mig med folk.
Så att ringa (bara det, telefonskräck är mitt andranamn) och sen inte vika ner mig - det är stort. Mycket stort.
Bara att jag faktiskt gjorde det är jag mycket nöjd med. Gav mig själv en klapp på axeln.

Gissa utfallet sen då? Jo, efter en halvtimmes konstruktiv dialog på brottsplatsen så  ändrade de sitt beslut!  Två dagars arbete görs nu om och allt blir ungefär som det var innan, fast lite bättre. Ur vår synvinkel helt perfekt faktiskt.